Stacks Image 3410

Historia » England

England 1911 - 1937


DEODAR
byggdes som seglande trålare på Robert Jackmans skeppsvarv ute vid stora vågbrytaren i Brixham, Devon, år 1911. Staden hade flera varv som byggde fiskefartyg och de största var Sanders i Galmpton, Upham, Jackman och Dewdney. På Jackmans varv byggdes mellan åren 1885 och 1926 minst 129 fiskefartyg.
DEODAR beställdes av Henry och Edward James Hellings, fiskhandlare på Hamilton Terrace i Milford Haven. Hon riggades som ketch, troligen med en standardrigg på ca 35 fot mätt mellan däck och salning på stormasten. Hon tilldelades fiskenumret BM 313 och då hon var över 40 netto registerton benämndes hon i det lokala språkbruket som " a big sloop". Hellings ägde vid samma tid ännu en lika stor kutter och det var BM 302, SWEET HEATHER. Den totala segelytan torde ha uppgått till c:a 260 kvm i krysstället och därtill extra segel. Häri ingick 5 klyvare i olika storlekar att sätta på det indragbara bogsprötet. Utöver den ordinarie focken och stormfocken även en stor trålfock av genuamodell. Storsegel med tre rev. Tre olika stortoppsegel: Ordinarie, lättvindstopp med förlängningsspira och en mindre vintertopp. Två mesansegel. en normalstor och en mindre vintermesan med kortare gaffel. Mesantoppsegel på lös spira och slutligen ett mellanstagsegel.
Fiskeutrustningen bestod av ca 48 fots bomtrål samt en ångdriven capstan av Märket Elliot & Garrood.
Maskin saknades och den fyra man starka besättningen utgjordes av skeppare, bästeman, andreman och en däckspojke.
DEODAR trålade i Bristol Channel och längs södra Englands kust. Fångsterna landades troligen i varierande fiskehamnar såsom på Isle of Man, Milford, Fleetwood, Fishguard, Padstow, Newlyn, Plymouth och Brixham. Fångsterna bestod av flundra, sjötunga, atlanttorsk, vitling etc.
Ända sedan 1700 - talet spreds tråltekniken av fiskare från Brixham österut mot Themsen och vidare upp längs ostkusten. Utvecklingen gick också från ett mer kustnära fiske och mot djupare vatten på Nordsjön. Brixham kunde redan 1796 stoltsera med en fiskefartygsflotta om över hundra seglande trålare. Fartygen blev under 1800 - talet allt större och var mycket sjövärdiga. Marknaderna växte ständigt med den begynnande industrialiseringen och 1868 kom järnvägen till Brixham vilket underlättade leveranserna av färsk fisk. När under 1880 - talet många hamnar som Grimsby och Hull gick över till ångdrivna fartyg valde man att i Brixham hålla fast vid fiske under segel. 1900 - talets första år fram till första världskriget var de gynnsammaste någonsin för Brixham, men kriget innebar ett stort avbräck. Tyska U- båtar sänkte ett stort antal handels- och fiskefartyg. Fisket återhämtade sig tillfälligt efter kriget men lönsamheten blev allt sämre för fiskefartyg utan annan framdrivningsmetod än segel. Många segeltrålare såldes, vissa som privata lustfartyg, 1933 återstod endast 15 seglande trålare i Brixham varav tre med hjälpmaskin. Slutet var nära och 1938 låg de flesta av dessa upplagda och till salu i väntan på köpare.
DEODAR och SWEET HEATHER såldes dock redan i juni 1919 till Lowestoft på ostkusten. DEODAR registrerades som LT 543. Lowestoft var den hamn i England som vid sidan av Brixham höll fast vid segel. Nya ägare blev rederiet Slater & Barnard vars flotta bestod av ett tjugotal kuttrar.
Däribland även SUNBEAM. Båda såldes till Sverige tidigt på våren 1937.
Bilder från systerfartyget VALERIAN BM 161. Alla bilder © Alph Smith, skepparen på VALERIAN.

Logo

Stacks Image 2151