Historia » Nu
⪼ Nuvarande ägare 2000 - 2008, vägen tillbaka till ursprunget!
2000. Med Morten som hantverkselevev hjälptes vi åt att tillverka en ny storbom och storgaffel under våren. Bogsprötet renoverades också. Dessutom gjordes massor av mindre jobb inför årets stora kappsegling. Vanessa sydde om det gamla storseglet till en genuafock och sydde sen ett helt nytt stortoppsegel. På försommaren seglade vi med systerfartyget Sunbeam till Hangö och Ekenäs i Finska viken. Över Midsommar låg vi i en lugn vik och bara latade oss.
I slutet av juli gick starten för Tall Ship Race ifrån Stockholm. Vi knep en tredjeplacering i klass B under tävlingen ner till Flensburg i Tyskland. Det var vi väldigt nöjda med.
Därefter gick det lite lugnare hem via Marstal, Bornholm, Christiansö och vidare upp längs svenska Ostkusten.
Årets sista segling blev på Segelskutans Dag där fyra fartyg deltog.
Sen satte vi igång med nya underhållsprojekt.
Statens Maritima Museer bidrog ännu en gång med skutstödspengar och med dessa som grundplåt gick DEODAR i vinterdocka igen.
De sista resterna av den gamla originalbordläggningen försvann nu. Nya spant i botten akteröver sågades till. Den gamla fina Volvo dieseln lyftes ut för gott och propellern drogs ur för att renoveras. Så långt var vi nu komna när halva vintern passerat.
2001. I dockan fortsattes med ny bordläggning. 135 löpmeter förnyades till utdockningen i mitten på april. En helrenoverad 2 bladig propeller årsmodell 1956 blev också klar i tid. Efter Sjösättningen fortsatte vi med att bulta fast den nya motorbädden och lyfte sen ner en nyare bättre begagnad Volvodiesel modell Volvo TMD 100.
Årets första tur blev inte förrän i slutet av juni då motorinstallation, reglage och alla arbeten runtikring slutligen var klara. Nu bar det så åter igen av mot de Finska skären och vi deltog i Östersjömötet för segelskutor på Åland och i Västanfjärd där 10 fartyg samlades innan äventyren fortsatte i Estland.
Vi besökte Dagö. Hapsalu, Ormsö, Ösel och Dagö.
Sen vändes stäven i slutet av juli mot Norrköping och ännu en fartygsträff.
Nu blev det också premiär för en ny jagare som ersättning för den som vi seglade ur liken under Tall Ship året innan. McIntosh segelmakeri sydde förstås!
Segelskutans Dag samlade 8 fartyg i Stockholm och det fick avsluta en händelserik seglingssäsong.
Projekt Skeppsbåt som nu pågått under flera år börjar närma sig fullbordan.
En kopia av DEODAR skeppsbåt har sakta med säkert tagit form.
Vi arbetar bakom Stöttboden på Beckholmen och den är nu i oktober nästan klar.
Men här sätter vi stopp för att istället ta itu med helt andra renoveringsprojekt som väntar.
Det är Sunbeam som nu i vinter skall få hela akterskeppet utbytt i Västra Dockan.
2002. En liten uppvisning på Nybrovikens vatten öppnar säsongen i slutet av maj. Försommardagarna ägnas annars mest åt målning och underhåll. Ingen långsegling planeras.
Vi får besök av en före detta besättningsman: det är Louis Andersson som seglade jungman på RIGMOR. 1948 mönstrade han på och stannade ombord under två säsonger i fraktfarten på Norge. Is omväxlande med sten och spannmål var exempel på de olika laster som drogs längs den Svenska Västkusten. Louis kom tillbaka ombord under sommaren med sin kära Torborg och hade gamla foton med sig att visa. Det blev några mycket givande möten.
Den sista dagen i augusti sjösattes äntligen DEODARS SKEPPSBÅT. Nybyggd kopia av den vi haft sedan slutet av 1970 talet. En traditionell skeppsbåt som är mycket lik den som stod på däck under Englandstiden.
Skärgårdsseglingarna avslutas i oktober med Saltkråkan Race.
En kappsegling mellan skutor som startade 2001 på initiativ av skepparna på de tre skolfartygen Ellen, Constantia och Ariel. Vi deltar nu för första gången och seglar upp oss till en andraplacering i tävlingen vilket förstås ger mersmak för framtiden.
Återstår under hösten endast rutinjobben med vinterkonservering och intäckning innan kylan och snön tar sitt grepp.
2003. SVERIGES SEGELFARTYGSFÖRENINGs varv på Beckholmen drivs av dess fristående sektion BECKHOLMENS DOCKFÖRENING.
I Västra Dockan underhålls kulturfartyg sedan 1986.
Anläggningen arrenderas av Kungliga Djurgårdens Förvaltning.
Varje vår på BECKHOLMSDAGEN har vi en publik dag för alla Stockholmare.
I vår får vi draghjälp av nystartade Beckholmens Vänförening och vi har äran att få bjuda HANS MAJESTÄT KONUNGEN på en specialvisning av vårt varv.
Konungen anländer med Skolsegelfartyget ELLEN och efter att Hans Majestät har förevisats dockor, segelmakeri, smedja och träverkstäder fortsätter denna dags utflykt med Konungen och hans sällskap ombord på DEODAR till Skeppsholmen. Vilken start på säsongen!
I slutet på maj gör vi ännu en härlig segling över till Ekenäs i Finland tillsammans med våra vänner på Sunbeam.
Vi har då redan hunnit hänga på en nytillverkad mesanbom i oregon pine. Detta bastanta ämne stod för länge sedan som stormast i det numera upphuggna segelfartyget Morgana, byggd 1904. Nu har vi fått kapa bort vissa delar och hyvla ner omfånget för att få en passande storlek som bom. Skotbeslaget byter vi till oss från skonaren Hulda, men ursprungligen lär det ha kommit från en annan okänd engelsk kutter. Beslaget är nämligen av just den speciella utformning som vi inte ser på svenska skutor men väl på engelska. En uppsättning revpaddor, beslag och knapar för revtaljor m.m. gör bommen komplett och tidsenlig. Förutom förstås att den är funktionell för sitt ändamål. Seglet får sina revbrokar ihuggna permanent så att ingen i besättningen ska behöva klättra ut på bomnocken och ombesörja detta mitt i ett busväder. Det är dom små detaljerna som gör´et.
TALL SHIP RACE i Östersjön går i år från Gdynia och upp längs den Baltiska kusten till Finska viken med målgång utanför Kökar. Vi trummar ihop ett järngäng och kastar oss in i kappseglingen efter några dagars fest och glam i den stora Polska hamnstaden. Vindarna ligger som väntat oftast på från syd och det här året får vi nöja oss med en 6:e placering i vår klass i brist på en kryssbog. Evenemanget toppas under några heta högsommardagar i Åbo innan skutorna seglar vidare i sällskap till Mariehamn. Vi träffar vänner ombord på systerfartyget, Lowestoftkuttern, EXCELSIOR och vi får uppmärksamhet i Finska nyhetsmedia som gör reportage ombord.
Sommaren avrundas tillsammans med andra fartyg under segel under Segelskutans Dag samt med en andra plats på prispallen i Saltkråkan Race innan vi går i vinteride framåt mitten av oktober.
2004. Under vintern arbetades med skeppstimring på andra fartyg. På Marité byttes innestäv, spant och bordläggning innan hon lämnade Sverige för att återvända till Frankrike där hon en gång byggdes 1923 för doryfiske under segel på bankarna vid Newfoundland. På Lowestoftbygget Sunbeam från Uppsala lades ett nytt akterdäck. Denna skuta byggdes 1905 som Nordsjöfiskare och numera sedan länge engagerad i miljöarbetet för renare och mer levande bottnar i Östersjön. Tid över till DEODAR medgav endast löpande underhållsjobb. Som exempel må nämnas att maskininstrumenten flyttades upp till skylighten vid styrplatsen på däck.
Under en septembervecka i torrdockan kompletterades kopparförhydningen i vattenlinjen.
Seglationen startade i slutet av maj. Över midsommar låg vi i Drottningholm som gäster hos Korhan Koman på vackra Sjötorpsbygget HULDA.
Semestern gick över norra Östersjön via Gotland till Karlskrona. Detta två veckors äventyr toppades av inseglingen i Karlskrona Handelshamn med fullt segelställ och kajerna späckade av segelfartyg och besökare.
Under en sensommarhelg i Stockholms skärgård provade vi att segla med en plotter som extra navigationshjälpmedel. Det blev en nyhet som vi inte kunde motstå att ha ombord och den fick komplettera den GPS vi nyttjat under ett par säsonger.
Saltkråkeracet i oktober avrundade säsongen även detta år och äntligen knep vi första priset efter en rafflande match mellan nio tävlande skutor i en lätt bris från nordost.
Det blev sammanlagt 1283 sjömil denna sommar. Enkelt summerade med satellitteknik.
Därefter gick det lite lugnare hem via Marstal, Bornholm, Christiansö och vidare upp längs svenska Ostkusten.
Årets sista segling blev på Segelskutans Dag där fyra fartyg deltog.
Sen satte vi igång med nya underhållsprojekt.
Statens Maritima Museer bidrog ännu en gång med skutstödspengar och med dessa som grundplåt gick DEODAR i vinterdocka igen.
De sista resterna av den gamla originalbordläggningen försvann nu. Nya spant i botten akteröver sågades till. Den gamla fina Volvo dieseln lyftes ut för gott och propellern drogs ur för att renoveras. Så långt var vi nu komna när halva vintern passerat.
2001. I dockan fortsattes med ny bordläggning. 135 löpmeter förnyades till utdockningen i mitten på april. En helrenoverad 2 bladig propeller årsmodell 1956 blev också klar i tid. Efter Sjösättningen fortsatte vi med att bulta fast den nya motorbädden och lyfte sen ner en nyare bättre begagnad Volvodiesel modell Volvo TMD 100.
Årets första tur blev inte förrän i slutet av juni då motorinstallation, reglage och alla arbeten runtikring slutligen var klara. Nu bar det så åter igen av mot de Finska skären och vi deltog i Östersjömötet för segelskutor på Åland och i Västanfjärd där 10 fartyg samlades innan äventyren fortsatte i Estland.
Vi besökte Dagö. Hapsalu, Ormsö, Ösel och Dagö.
Sen vändes stäven i slutet av juli mot Norrköping och ännu en fartygsträff.
Nu blev det också premiär för en ny jagare som ersättning för den som vi seglade ur liken under Tall Ship året innan. McIntosh segelmakeri sydde förstås!
Segelskutans Dag samlade 8 fartyg i Stockholm och det fick avsluta en händelserik seglingssäsong.
Projekt Skeppsbåt som nu pågått under flera år börjar närma sig fullbordan.
En kopia av DEODAR skeppsbåt har sakta med säkert tagit form.
Vi arbetar bakom Stöttboden på Beckholmen och den är nu i oktober nästan klar.
Men här sätter vi stopp för att istället ta itu med helt andra renoveringsprojekt som väntar.
Det är Sunbeam som nu i vinter skall få hela akterskeppet utbytt i Västra Dockan.
2002. En liten uppvisning på Nybrovikens vatten öppnar säsongen i slutet av maj. Försommardagarna ägnas annars mest åt målning och underhåll. Ingen långsegling planeras.
Vi får besök av en före detta besättningsman: det är Louis Andersson som seglade jungman på RIGMOR. 1948 mönstrade han på och stannade ombord under två säsonger i fraktfarten på Norge. Is omväxlande med sten och spannmål var exempel på de olika laster som drogs längs den Svenska Västkusten. Louis kom tillbaka ombord under sommaren med sin kära Torborg och hade gamla foton med sig att visa. Det blev några mycket givande möten.
Den sista dagen i augusti sjösattes äntligen DEODARS SKEPPSBÅT. Nybyggd kopia av den vi haft sedan slutet av 1970 talet. En traditionell skeppsbåt som är mycket lik den som stod på däck under Englandstiden.
Skärgårdsseglingarna avslutas i oktober med Saltkråkan Race.
En kappsegling mellan skutor som startade 2001 på initiativ av skepparna på de tre skolfartygen Ellen, Constantia och Ariel. Vi deltar nu för första gången och seglar upp oss till en andraplacering i tävlingen vilket förstås ger mersmak för framtiden.
Återstår under hösten endast rutinjobben med vinterkonservering och intäckning innan kylan och snön tar sitt grepp.
2003. SVERIGES SEGELFARTYGSFÖRENINGs varv på Beckholmen drivs av dess fristående sektion BECKHOLMENS DOCKFÖRENING.
I Västra Dockan underhålls kulturfartyg sedan 1986.
Anläggningen arrenderas av Kungliga Djurgårdens Förvaltning.
Varje vår på BECKHOLMSDAGEN har vi en publik dag för alla Stockholmare.
I vår får vi draghjälp av nystartade Beckholmens Vänförening och vi har äran att få bjuda HANS MAJESTÄT KONUNGEN på en specialvisning av vårt varv.
Konungen anländer med Skolsegelfartyget ELLEN och efter att Hans Majestät har förevisats dockor, segelmakeri, smedja och träverkstäder fortsätter denna dags utflykt med Konungen och hans sällskap ombord på DEODAR till Skeppsholmen. Vilken start på säsongen!
I slutet på maj gör vi ännu en härlig segling över till Ekenäs i Finland tillsammans med våra vänner på Sunbeam.
Vi har då redan hunnit hänga på en nytillverkad mesanbom i oregon pine. Detta bastanta ämne stod för länge sedan som stormast i det numera upphuggna segelfartyget Morgana, byggd 1904. Nu har vi fått kapa bort vissa delar och hyvla ner omfånget för att få en passande storlek som bom. Skotbeslaget byter vi till oss från skonaren Hulda, men ursprungligen lär det ha kommit från en annan okänd engelsk kutter. Beslaget är nämligen av just den speciella utformning som vi inte ser på svenska skutor men väl på engelska. En uppsättning revpaddor, beslag och knapar för revtaljor m.m. gör bommen komplett och tidsenlig. Förutom förstås att den är funktionell för sitt ändamål. Seglet får sina revbrokar ihuggna permanent så att ingen i besättningen ska behöva klättra ut på bomnocken och ombesörja detta mitt i ett busväder. Det är dom små detaljerna som gör´et.
TALL SHIP RACE i Östersjön går i år från Gdynia och upp längs den Baltiska kusten till Finska viken med målgång utanför Kökar. Vi trummar ihop ett järngäng och kastar oss in i kappseglingen efter några dagars fest och glam i den stora Polska hamnstaden. Vindarna ligger som väntat oftast på från syd och det här året får vi nöja oss med en 6:e placering i vår klass i brist på en kryssbog. Evenemanget toppas under några heta högsommardagar i Åbo innan skutorna seglar vidare i sällskap till Mariehamn. Vi träffar vänner ombord på systerfartyget, Lowestoftkuttern, EXCELSIOR och vi får uppmärksamhet i Finska nyhetsmedia som gör reportage ombord.
Sommaren avrundas tillsammans med andra fartyg under segel under Segelskutans Dag samt med en andra plats på prispallen i Saltkråkan Race innan vi går i vinteride framåt mitten av oktober.
2004. Under vintern arbetades med skeppstimring på andra fartyg. På Marité byttes innestäv, spant och bordläggning innan hon lämnade Sverige för att återvända till Frankrike där hon en gång byggdes 1923 för doryfiske under segel på bankarna vid Newfoundland. På Lowestoftbygget Sunbeam från Uppsala lades ett nytt akterdäck. Denna skuta byggdes 1905 som Nordsjöfiskare och numera sedan länge engagerad i miljöarbetet för renare och mer levande bottnar i Östersjön. Tid över till DEODAR medgav endast löpande underhållsjobb. Som exempel må nämnas att maskininstrumenten flyttades upp till skylighten vid styrplatsen på däck.
Under en septembervecka i torrdockan kompletterades kopparförhydningen i vattenlinjen.
Seglationen startade i slutet av maj. Över midsommar låg vi i Drottningholm som gäster hos Korhan Koman på vackra Sjötorpsbygget HULDA.
Semestern gick över norra Östersjön via Gotland till Karlskrona. Detta två veckors äventyr toppades av inseglingen i Karlskrona Handelshamn med fullt segelställ och kajerna späckade av segelfartyg och besökare.
Under en sensommarhelg i Stockholms skärgård provade vi att segla med en plotter som extra navigationshjälpmedel. Det blev en nyhet som vi inte kunde motstå att ha ombord och den fick komplettera den GPS vi nyttjat under ett par säsonger.
Saltkråkeracet i oktober avrundade säsongen även detta år och äntligen knep vi första priset efter en rafflande match mellan nio tävlande skutor i en lätt bris från nordost.
Det blev sammanlagt 1283 sjömil denna sommar. Enkelt summerade med satellitteknik.
2005. Det var nu bra många år sen vi seglade över till våra vänner i England och nu började planerna på att segla i västerled att ta form på nytt. Våra vänner på systerfartyget SUNBEAM var med på noterna och vi planerade tilltaget tillsammans med dem. Det blev ett äventyr som började strax före midsommar och varade i tio veckor. Utresan gick denna gång via Kielkanalen. Vi besökte Helgoland och Borkum på tyska kusten. Seglade sen förbi de Västfrisiska öarna och lämnade kusten vid Texel för att mitt i natten passera igenom den tätt trafikerade kusttrafikzonen. Med växlande vindar tog det oss två dygn att nå Lowestoft som är Englands ostligaste hamn. Här möttes vi av Biggles som tillhör Sunbeams supporterklubb. Han genomflög himlen i cirklar över oss och tog fina bilder när vi passerade förbi sandbankarna utanför hamninloppet. Vi började att bärga segel och Sunbeam kom ifatt oss. Hur det nu kom sig så seglade vi jämsides in genom det smala hamninloppet. I Lowestoft ställdes till stor fest för att fira Sunbeams återkomst till sin hemmahamn. Och detta dessutom prick 100 år efter att hon sjösattes vid John Chambers skeppsvarv samma hamn. Men detta festande kunde inte fortgå i tid och evighet om vår färdplan skulle klaras. Vi satte kursen västerut igen och avverkade Ramsgate, Dover, Portsmouth, Poole och Weymouth innan vi slutligen seglade in i Tor Bay. Vi rundade spetsen på Brixhams 300 meter långa vågbrytare och la en sista kurs mot själva hamninloppet. Här blev vi hjärtligt och väl mottagna och fick plats vid Heritage Pontoon med systerfartygen Vigilance och Provident som närmaste grannar. Det var den 16 juli. I Deodars gamla hemmahamn hade vi önskat bli kvar hur länge som helst men satte segel igen efter tre intensiva dygn. På återresan till Sverige förde oss vindarna till Boulogne du Mer på franska sidan av kanalen. Vi blev av en ren tillfällighet del i en stor segelfartygsträff och bjöds på festival. En riktig lyckträff. Sen åter till Lowestoft följt av Den Helder i Holland. Ny kurs åt nordost för att runda Danmark men här ville ödet annorlunda. Efter ett dygn fick vi en frisk västan som tog oss upp mot danska vatten men här slutade det roliga när Sunbeam mitt i natten fick en allvarlig läcka. Automatlänspumpen satte igen och däckspumpen krånglade. Det enda kloka och säkra var att anropa om hjälp. Mayday sändes ut och nu blev det plötsligt allvar. Från Helgoland kom helikopter och assisterande sjöräddningsfartyg ut. Vi avbröt vår segling och höll oss i närheten för att assistera om vår hjälp skulle behövas. Som väl är klararade Sunbeam att för egen maskin ta sig till Helgoland. Delar av besättningen fick åka helikopter. Fartygen höll ihop och kom säkert i hamn nästa morgon efter att ha kämpat mot en sydvästlig kuling under 12 timmar. Ett par dar i hamn för ship shape och vårt nya resmål gick nu den lugnare vägen via Kielkanalen. Vi hade dagar att ta igen och satte kurs mot Göteborg via Marstal. Besättningsbyte och segling i hemmavatten igen. Anholt och Grenaa, Gilleleje och Ven. Runt sydsverige och ostkusten upp. När vi förtöjde i hemmahamn igen den 15 augusti har vi hunnit med dryga tretusen sjömil och kanske nästan lika många spännande äventyr. 27 augusti firade vi Stockholmsbriggens sjösättning från sin stapelbädd på Skeppsholmen. Det gjorde vi förstås på det enda naturliga sättet: som seglande fartyg i Stockholms hamn. Det var folkfest och en stor dag för alla som genom åren följt detta fantastiska nybyggnadsprojekt. TRE KRONOR togs emot av vattnet och massor av jublande åskådare och sommarsolen lyste. Säsongen avslutades med Kråkracet som nu börjat bli en tradition den första helgen i oktober varje år. Deodars besättning jobbade hårt och knep segerpokalen denna gång. En veckas översyn i dockan och sen vinteride efter en ovanligt händelserik seglingssäsong.
2006. Mesanmasten lyftes ur och mastfoten byttes ut under vintern. Det var nödvändigt eftersom masten börjat arbeta sig loss i fästet när vi seglade på Nordsjön. Alltihop fick nu en behövlig översyn. I maskinrummet lades nya durkar i aluminium och en ny lejdare byggdes av järn. Akterskylighten fick skyddande mässingstänger utanpå och frostade glas. Hela akterkajutan fräschades upp. Semestern gick till skutträffar i Oskarhamn och Karlskrona. Höstkappseglingen samlade 11 fartyg och vi lyckades behålla segertrofén.
2007. En ny mesangaffel kom upp på försommaren. Tillverkad i Oregon Pine från en skärgårdskryssarmast som vi fick i gåva av Mats Sellin med hjälp av Per wermelin.. Tall Ship Race hade Stockholm som etappmål och vi startade sommarens seglingsäventyr här. Vi startade utanför Sandhamn den sista juli och fick fina vindar söderut längs Gotlands utsida. Tre och ett halvt dygn senare kunde vi räkna in en fjärdeplacering i vår klass. Stor baluns i Stettin i Polen. Sen semesterseglade vi via Sassnitz och Stralsund till tyska Rostock och deltog i den stora hamnfestivalen där. Gedser och Rönne i Danmark besöktes på hemvägen innan vi återförenades med Sverige i Figeholm. Kappsegling före vinteruppläggningen gav oss ännu en 1:a placering. GPS:en stannade på 1631 distansminuter för hela säsongen. En bra säsong!
2008. Hela vintern stod DEODAR i torrdockan och vi kompletterade förbultningen av bordläggningen med närapå 300 nya 16 mm bult. Två bord byttes också. Stormasten lyftes ur för översyn och visade sig behöva mer än bara så. På grund av tidsbrist fick vi lov att skarva masten tills vidare. Planerna för sommaren var stora. Vi siktade på festivalen i Brest. Därefter hemsegling via England och Skottland. Men det gick inte alls som planerat den här gången. Vindarna var envist motiga medan vi stretade på söderut. Midsommarafton låg vi på Hanöbukten och på midsommardagens morgon lättade vi tidigt från Simrishamn. Vi hade ett och ett halvt dygns maskingång framför oss för att komma i tid till Kiel. Ödet ville annorlunda. Under maskingång i krabb motsjö knäckte vi bogsprötet och detta haveri drog i sin tur med sig toppstången. Det hela gick snabbt och tämligen odramatiskt. Vi fick vända tillbaka och gå med vind och sjö alltmedan vi redde ut trasslet på däck. Ingen kom till skada av besättningen. Kursen lades mot Skillinge och dit nådde vi vid kvällningen. Här tog också årets långsegling slut innan den knappt hunnit börja. Besättningen för etapp två omdirigerades från Kiel och vi fick nu semester och lata dagar istället för fortsatt motvind och strapatser på Nordsjön. Vi tog det lugnt upp längs ostkusten och hittade många för oss nya vikar och klippor medan vi deppade över det som hänt. Men så kunde det inte fortgå i all evighet. Nya ämnen till rundhult anlände redan i slutet av juli. Ett nytt bogspröt hyvlades till under en vecka i början på augusti och den nya toppstången hissades 5 september. På Segelskutans Dag/ Skeppsholmsdagen var vi Ship shape igen och seglade på Strömmen inför tusentals åskådare. Vi planerade för höstens kappsegling men nästa olycka lurade runt hörnet. På kvällen den 17 september utbröt brand ombord vid kaj på Beckholmen. Den startade i maskinrummet och brandkåren som larmades av Ångfartyget Blidösund hann släcka innan katastrofen var total. De gjorde en snabb och proffsig insats och hejdade elden innan fartyget hann övertändas. Skadorna blev trots sin begränsning stora. Maskinrummet delvis utbränt och rökskador i resten av inredningen. Navigationsutrustning och verktyg totalförstörda, liksom stora delar av den lösa inredningen. Den direkta brandorsaken har inte kunnat spåras men har troligen sitt ursprung i elsystemet. Saneringen efter branden pågår nu för fullt. Madrasser och ujtrustning har måst kastas och slipning av däck och balkar är i full gång. Förutom träarbeten och nya eldragningar måste all inredning målas om. Men huvudmaskin har klarat sig. Till sommaren hoppas vi vara på banan igen. Av segling blir det dock inte så mycket utöver kortare turer i Stockholms Skärgård. Allt i mån av tid och pengar.
2006. Mesanmasten lyftes ur och mastfoten byttes ut under vintern. Det var nödvändigt eftersom masten börjat arbeta sig loss i fästet när vi seglade på Nordsjön. Alltihop fick nu en behövlig översyn. I maskinrummet lades nya durkar i aluminium och en ny lejdare byggdes av järn. Akterskylighten fick skyddande mässingstänger utanpå och frostade glas. Hela akterkajutan fräschades upp. Semestern gick till skutträffar i Oskarhamn och Karlskrona. Höstkappseglingen samlade 11 fartyg och vi lyckades behålla segertrofén.
2007. En ny mesangaffel kom upp på försommaren. Tillverkad i Oregon Pine från en skärgårdskryssarmast som vi fick i gåva av Mats Sellin med hjälp av Per wermelin.. Tall Ship Race hade Stockholm som etappmål och vi startade sommarens seglingsäventyr här. Vi startade utanför Sandhamn den sista juli och fick fina vindar söderut längs Gotlands utsida. Tre och ett halvt dygn senare kunde vi räkna in en fjärdeplacering i vår klass. Stor baluns i Stettin i Polen. Sen semesterseglade vi via Sassnitz och Stralsund till tyska Rostock och deltog i den stora hamnfestivalen där. Gedser och Rönne i Danmark besöktes på hemvägen innan vi återförenades med Sverige i Figeholm. Kappsegling före vinteruppläggningen gav oss ännu en 1:a placering. GPS:en stannade på 1631 distansminuter för hela säsongen. En bra säsong!
2008. Hela vintern stod DEODAR i torrdockan och vi kompletterade förbultningen av bordläggningen med närapå 300 nya 16 mm bult. Två bord byttes också. Stormasten lyftes ur för översyn och visade sig behöva mer än bara så. På grund av tidsbrist fick vi lov att skarva masten tills vidare. Planerna för sommaren var stora. Vi siktade på festivalen i Brest. Därefter hemsegling via England och Skottland. Men det gick inte alls som planerat den här gången. Vindarna var envist motiga medan vi stretade på söderut. Midsommarafton låg vi på Hanöbukten och på midsommardagens morgon lättade vi tidigt från Simrishamn. Vi hade ett och ett halvt dygns maskingång framför oss för att komma i tid till Kiel. Ödet ville annorlunda. Under maskingång i krabb motsjö knäckte vi bogsprötet och detta haveri drog i sin tur med sig toppstången. Det hela gick snabbt och tämligen odramatiskt. Vi fick vända tillbaka och gå med vind och sjö alltmedan vi redde ut trasslet på däck. Ingen kom till skada av besättningen. Kursen lades mot Skillinge och dit nådde vi vid kvällningen. Här tog också årets långsegling slut innan den knappt hunnit börja. Besättningen för etapp två omdirigerades från Kiel och vi fick nu semester och lata dagar istället för fortsatt motvind och strapatser på Nordsjön. Vi tog det lugnt upp längs ostkusten och hittade många för oss nya vikar och klippor medan vi deppade över det som hänt. Men så kunde det inte fortgå i all evighet. Nya ämnen till rundhult anlände redan i slutet av juli. Ett nytt bogspröt hyvlades till under en vecka i början på augusti och den nya toppstången hissades 5 september. På Segelskutans Dag/ Skeppsholmsdagen var vi Ship shape igen och seglade på Strömmen inför tusentals åskådare. Vi planerade för höstens kappsegling men nästa olycka lurade runt hörnet. På kvällen den 17 september utbröt brand ombord vid kaj på Beckholmen. Den startade i maskinrummet och brandkåren som larmades av Ångfartyget Blidösund hann släcka innan katastrofen var total. De gjorde en snabb och proffsig insats och hejdade elden innan fartyget hann övertändas. Skadorna blev trots sin begränsning stora. Maskinrummet delvis utbränt och rökskador i resten av inredningen. Navigationsutrustning och verktyg totalförstörda, liksom stora delar av den lösa inredningen. Den direkta brandorsaken har inte kunnat spåras men har troligen sitt ursprung i elsystemet. Saneringen efter branden pågår nu för fullt. Madrasser och ujtrustning har måst kastas och slipning av däck och balkar är i full gång. Förutom träarbeten och nya eldragningar måste all inredning målas om. Men huvudmaskin har klarat sig. Till sommaren hoppas vi vara på banan igen. Av segling blir det dock inte så mycket utöver kortare turer i Stockholms Skärgård. Allt i mån av tid och pengar.
Obs: Bilder kommer snart!
Logo
